Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ork

jag skulle vilja berätta en historia
då varje höstdag var en härva av mörker
när alla stadens psykiatriker
stod utanför mitt köksfönster
manchesterbyxspöken med hummanden
pennor i skjortfickorna
män, ingenting annat än män
läkarutlåtandena låg som löv på asfalten
och min vän paranoian
bodde i klädkammaren
men sprang mest omkring i hela huset
och jag var rädd, rädd, rädd
att den onde skulle slå föreställningarna i kras
så jag bad om det eviga börjandet
dag efter dag
vecka efter vecka
utom när jag for till sjukhuset emellanåt
och grät och berättade för någon hjärnskrynklare
om hans kollegor
i min saga är jag otrygg och skygg, med darr
och du fick vara med
fast vi aldrig pratade med varandra
i efterhand har jag dock sagt tack
tack, för att du orkade






Fri vers av Anya VIP
Läst 192 gånger och applåderad av 26 personer
Publicerad 2020-10-26 15:15



Bookmark and Share


  ResenärGenomLivet VIP
Det är skönt med människor som orkar, vad som än händer...och det får man vara tacksam för...
2020-11-10

  ßluie
Fin. Nästa gång hjälper du din vän.
2020-11-01

  Kajan VIP
Tät och välskriven text som behåller greppet från början till slut.
2020-10-30

  Palett VIP
En starkt berörande text.
2020-10-28

  TrollTörnTrappan VIP
Jo, manchesterbyxspökena säger allt [dvs inte mycket alls, hum hum] medan priset går till raden "läkarutlåtandena låg som löv på asfalten"!!

Här får jag en klar bild över härvan av diagnoser, som kanske ändå ej hjälper en att hantera tillvaron...?
2020-10-27

  Respons VIP
En sällsam värld befolkad av psykiatriker, läkare och hjärnskrynklare. Vad fint att det finns en vän i nöden som har tålamod och finns kvar.
2020-10-27

  Lena Staaf VIP
När oron attackerar från alla håll och hjälpen är otillräcklig. Att det då finns någon som bara finns, som orkar.
Du skriver med ditt egna poetiska språk så att hjärtat går igång och klappar allt snabbare. Så starkt.
2020-10-27

  Blomma-Stjärna VIP
drastiskt ärlig berättelse - hur totalt utlämnad, rädd och ensam diktjaget är när psykos och paranoja tar över - också slutet berör mig djupt; "i efterhand har jag dock sagt tack
tack, för att du orkade"


2020-10-27

  Stisse
Underbar text om att må riktigt dåligt och samtidigt skriva så humorfyllt om "manchesterbyxspöken" och andra ordbilder. En omtumlande upplevelse att läsa din text.
2020-10-26

  Marita Ohlquist VIP
En starkt berörande om psykisk ohälsa, texten ligger kvar en stund och jag känner en tyngd i mitt bröst!
2020-10-26

  bibbi ahrnstedt VIP
Som du kan svänga med orden, sorglig men delvis rolig, fint skrivet
2020-10-26

  Eva Langrath VIP
En text som berör mig djupt. Vilka ordbilder du skapar inom mig och diktjagets skörhet lyser genom orden där det finns ett hopp i ett du som orkar hålla ut.
2020-10-26

    Elisabeth Nilsson VIP
I originella ordvändningar beskriver du psykets mörka vrår så att det känns i själ och hjärta. Inge försköningar här. Bara rakt på!
2020-10-26

  Gunnel Eriksson VIP
En imponerande text.
Särskilt inledningen - "härva av mörker",
precis så känns hösten med eller utan
psykiatriker i manchesterbyxor.

2020-10-26

  Bjarne Nordbö VIP
Så mitt i beskrivet. Vasst med tydlighet. Om allt. Just då. Mvg.
2020-10-26

  Kungskobran VIP
Du får fram allt på dessa rader som skulle kunna vara en hel roman
2020-10-26

  Max Poisé VIP
manchesterbyxspöken!!

helt genialiskt:-)
Det blir liksom en dröm i mardrömmen som personifierad av alla rädslor samlade i en klaustrofobisk ask!
2020-10-26

  ULJO VIP
Din text berör på djupet. Välskrivet. Helt fantastiskt.
Lysande helt enkelt.
2020-10-26

  Nanna X VIP
Bokmärker denna starka fina text till kalendern. Känns ju märkligt att beskära den men kanske kunde du själv lyfta ut åtta rader?
2020-10-26

  Jenny Leine VIP
Jag tycker så mycket om hur dina ord berör på djupet och hur du blandar talande detaljer med poetiska formuleringar. Underbar och hjärtskärande poesi.
2020-10-26
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP