månens blå lampa
tänder upp iskristaller i atmosfären
när jag häller het päronglasyr
över hans nakna hud

stjärnor och galaxer kittlar
hans ögonlock
när timglasen fylls av ängladrömmar
och sjungande älvors silvertårar

jag svävar genom natten med hans oändliga segel
uppslagna i flotten av alla förlorade dikter
som ska ta mig över fors av eld
som ska ta mig över klippiga berg
och landskap av is

sänk mig ned i ditt brus
låt mig upptas av ditt varma hav

fyll med mig med dina vibrationer
som är tusen smekande händer
under stjärnhimlens utomjordiska lyra
som rusigt skälver

av
längtan och glöd

av alla älskandes själar

av
stjärnstoffets uråldriga
poesi