Det började som ett moraliskt
experiment, och fortfarande
när jag ser dig
vet jag inte om det är dag
eller natt
minns inte ens din röst
men jag minns frekvensen
ett par genomskinliga
ögon
hur ska jag annars förklara det?
du är den andra hälften
av min mörka sida
så långt bort
att inte ens våra skuggor
kan mötas
förrän natten är total
eller löst utav ljuset