inget är som tystheten i mörkrets ensamhet

i mitt stilla sinne som är hemsökt av hemska 

minnen i från det förflutna . fram proviserade 

i från mitt samvete för att driva upp mej på

rätt väg i livet igen . jag fryser in i benmärgen 

ut av ensamheten i mitt liv för mitt minne 

påminner mej om all värme och kärlek jag en

gång bar i mitt hjärta i min ungdom . men jag

jag såg den aldrig av rätt värde för jag var

upptagen med annat i mitt liv då tänk om jag 

hadde förstått vikten och värdet ut av kärleken .

jag hadde i min hand innan jag tappade taget

om det och mej skälv jag förlorade allt det känns

tungt nu när jag sitter här ensam och ser ut igenom

fönstret . och allt jag ser återspeglar mitt eget sinne

rengnet faller himmlen är grå träden är nakna som

sagan i mitt liv så naken ensam och kall jag förlorade

allt  nu sitter jag här ensam i mörkret i från början igen .