Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Var fjärde lucka är en nattlucka, och då är Nanna X sin egen gästpoet, denna natt med åtta rader ur dikten Kattgrin - en mardrömraga: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1871657 Bild: tuschteckning av min dotter, Maria Olsson. Foto: Nanna X.


Spöken i Sofielund: lucka 4

 

I nattens dröm är det spöken överallt.

Jag är tillbaka i huset i Blekingeskogen. Först ser jag ett lysande, avlångt hål i den röda trappan. Väninnan som är på besök ser det också. Hennes tänder och ögon blir självlysande. Kanske är hon en varulv? Det har hon i så fall aldrig berättat. Hålet i trappan blir till ett öga, eller kanske till en mun? Munnen öppnar sig i ett jättelikt, färgglatt grin. Vi blir rädda, går och lägger oss i sängen och håller om varandra.

Efter en stund hör vi båda en röst ur väggen, först skrapande och sedan tydlig. Väninnan viskar något om en radio. Jag tycker mig känna igen en av rösterna, blir misstänksam och går ner till köket.

Där sitter den bleke pojken med de stålbågade glasögonen vid bordet och pratar, precis som jag misstänkte. Jag hade rätt i mina aningar: det är ett hål i väggen. Hålet är tydligt, stort som en knytnäve och täckt med en tunn, halvopak hinna. Ljus i olika färger skymtar bakom hinnan, och jag är alldeles säker på att jag hör viskningar. Något avhåller mig från att försöka röra vid hålet eller ens gå nära. 

Nästa morgon ser väggen ut som vanligt, blackig och suddig av färgrester, men hel. Av hålet syns inte ett spår. Väninnan sover fortfarande. Katten gnyr efter mat. Jag häller upp torrfoder till henne och går ut på en promenad i skogen för att skingra mina tankar. 

När jag kommer hem igen har det redan hänt: väggen har gett vika. Genom hålet, som nu är en halvmeter i omkrets, strömmar färger, ljud och minnen. Allt det jag inte velat, kunnat eller orkat minnas tar gestalt och kliver in i köket. Jag kan inte värja mig. Jag känner en fruktansvärd ömhet fylla mitt bröst och sjunker ner på knä på golvet. Hålet växer. Kanterna fräts upp av ljuset och viskningarna tilltar i styrka:

 

 

Min kusin så sval och söt

skulle lägga tyg i blöt

när vi kom med stora baljan

syntes där på golvet svälja

katthuvud förutan kropp!

spräckligt, äckligt - jag skrek stopp!

dängde skallen som var skållhet

som en lerklump uti golvet

 

 




Prosa av Nanna X
Läst 585 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2020-12-04 06:30



Bookmark and Share


    prima donna VIP
Riktigt ruskigt och välskriftat! Minnen som väller in genom ett hål i väggen! .
2020-12-08

  Annie b'larsson VIP
Väldigt bra. jag fastnade för avslutningen på prosastycket. Om minnena som väller in genom ett hål i käket. !!
2020-12-04

  Eva Langrath VIP
Spännande lucktext och dikten slutar vi skräck .
2020-12-04

  TrollTörnTrappan VIP
Inte minst tuschteckningen fångar det mysteriöst mardrömsskrikiga färgrikt hos ögat/munnen konkret!!
2020-12-04

  Evelyn Falk Möller VIP
Nagelbitande kapitel bakom Lucka 4... Väntar med spänning på fortsättningen imorgon.
2020-12-04

  Anya VIP
Oj, dikten på slutet var otäck.
Du får verkligen till det med hålet i väggen. Spännande.
2020-12-04

    Lars Gullberg
Drömmar är så fascinerande. Jag tänker att i mitt huvud när jag drömmer utspelar sej där en värld. Att jag är där. t.ex som härom natten jag simmade långt långt ute nästan till havs att jag knappt kunde se land. Du kan verkligen skapa drama. Sätta nerv och gestalta varelser. Framkalla ljud av ord. Hela tiden med igenkännande Nannaistisk röst.
2020-12-04

    ej medlem längre
Väldigt spännande!
2020-12-04

  Maria Sundelin VIP
Spännande och bra
2020-12-04

  Solstrale VIP
Oj oj oj vart ska detta sluta? Spännande och kreativt!
2020-12-04
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X