Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörkrets man

I en enslig park i nattmörk stad
satt en man, tung och grå som en dimma.
Han satt med en bok, bläddra blad efter blad
och nedför kinderna tårar sågs glimma.

’Ursäkta mig herrn, är allt väl?’ Fråga jag,
men tyst han satt, tung och grå som en dimma.
Hans händer de skaka när de tag efter tag
bläddra sidor denna kvällsmörka timma.

’Vad är det du läser, du gåtfulla man
som bläddrar sidor medan tårarna glimma?’
Men han fortsatte bläddra, medan tårarna rann,
likt en skugga i novembertung dimma.

Trots mina försök, inga ord tycktes räcka
fram till mannen som vars tårar sågs glimma,
så i ett sista försök, min hand fram jag sträcka –
han var kall som en blöt och tung dimma

Så jag rygga tillbaks, som ett spöke jag sett,
skrämd av skuggor under nattens timma.
Då han tittade upp, log tyst och brett,
nu inga tårar där längre sågs glimma.

Jag stod sen helt stel, som om is jag var gjord,
rädd för mannen som var grå som en dimma.
Då långsamt han resa sig, tyst utan ord,
upp från bänken som av månljuset glimma.

’Du behöver ej rädas.’ Hest viskade han,
denna man som var grå som en dimma.
’Jag är ej av ondo, och glad mig du fann
för ditt namn i min bok jag ser glimma.’

’Din tid den är kommen, men va inte rädd’
Sa den man som var grå som en dimma,
’jag kommer dig leda, tills porten är trädd,
den av pärlor som så vackert ses glimma.’

’Vad är det du säger, du skuggornas man,
du som nyss satt i tårar som glimma.’
Då han visa ett timglas, där ingen sand längre rann
och sa ’Du har nu levt din sista timma.’

Fram sträckte han sedan den bok,
denna man som var grå som den dimma,
då jag förstod – blev för tillfället klok
när mitt namn jag såg guldfärgat glimma.

’Låt oss då vandra, du dödens marschall,
till porten som av pärlor ses glimma.
Men var god att ta hand, om mina nära ifall
de av sorgen blir grå som en dimma’

Då mannen tog åter till tårar,
som nedför kinderna silvervitt glimma,
för hans vetskap om de som han sårar
är det som gjort honom grå som en dimma.




Bunden vers (Rim) av RobinG
Läst 128 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-10-30 21:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

RobinG