Landen ligger och skaver
mot varandra
i folks medvetanden
Människor skvalpar;
havssalt i såren
Länderna sväller och krymper
i tiden;
försvinner, uppstår;
glider som oljespill
på bilverkstädernas pölar,
som spadet i stekpannor
Språken hackar rotvälskor
i varandras hemortsrätter
medan tilltagande avståndstaganden
befäster Fästning Europa
Jag gömmer mig
i mitt skinn;
gör kringgående rörelser
klädd i seniorens skrynkliga hudkostym;
hör vad som sägs,
men i vecken bor spår av sanningar,
vars och ens,
som ska kemtvättas
i den främlingsfientlighet
och europeiska undantagslöshet
som ettrar och viskar skäror
i den spricka i tiden
där vi famlar,
osäkra på oss själva,
huttrande
i vårt eget privilegium;
i vårt fördömda föredöme;
fördummade, fördämda
men namnen släpper taget;
stater står nydöpta;
andra får statsbegravning
och jag tröstar mig
med geologiska tidsåldrars tektoniska
danser,
vari berg sjunker, djup står upp,
och planeten kränger oberäkneligt