faller stum
och släcker ljusen
uti den gamles
rum

sluter sig gökärt
där svävar ängsull
i mörkret tvärt
vinden sjunger sorgefull

mörka skuggor drar
över vidd och vatten
himlen tänder ej
om natten


i skyars vingslag hörs
saknadens gälla skri
med svarta fjädrar
flyger den skogen förbi

ack- låt mig drömlös
få vila ro
slippa tunga klockors slag
allt min kära lät jag dig anförtro

likt jättar tonar trädens silhuetter
uti dimmors släpande hav
klangen ekar dov
runt en skymningsgrav