Det finns en tid då bärnsten stelnar
under nätterna som offrat oss till gudar
det finns lägereldar, alvar
vandrare som kurar tätt i bön

vi är kartor över slumpen
ett uppslag bittra solnedgångar

vi har älskat urskillningslöst
intill havets svartnande yta

och heden tar in vatten, hela staden
reser sig ur drömda stenblock
– det finns ännu tid
att förebrå oss döden

hon sade att hon skulle korsa hav för dig
skänka dig ett språk för önskningar
och ett annat att förlora

hon skulle ge dig stjärnorna
föda dem ur tomheten
till svar på horisontens frågor