Tid i träda
Den döende dagens skuggor
höljer hålet i tillvaron
spindelväven i hörnen
och sprickorna i spegeln.
Utsikten består
av ett fält där gräset böljar som vågor.
Under grässvålen slumrar lik.
Deras skrik har kvävts
av jord och djupsömn.
Att torva av ett slagfält kräver mod.
Månghundraåriga rustningar
korroderar långsamt.
Tunga jordar
utgör perfekta bevaringsförhållanden
för multnande kniptångsmanövrar
och utbrytningsförsök.
Hjältarna
som slogs
i ett redan förlorat slag
är lika döda
som desertörerna
skoningslöst avrättade
på plats.
Vatten och tid
sipprar långsamt
löser upp det vi höljde oss med.
Tid i träda
sköljer sorgen i tre vatten
tills det är rent och klart
som rysande daggdroppar
uppträdda på takfoten.
De klamrar sig fast
innan de skälvande släpper taget
och faller.