När jag ser.
Vänskapens aura.
Puderlila vingklippta diamanter.
Småstadsidyll och karamelliserade röda äpplen.
Hon väntar.
Hjärtat mitt, du doftar skönhetens nätter.
Gatstenar av abalone snäckor.
Hör när klackar smattrar mot dem. Nästan som
ett svalkande sommarregn.
Du sitter vid fontänen.
Med din snöleopard i strasskoppel.
Du min poet.
Skärvor av dig. Ditt liv. Ingen saga.
Vart försvann det spontana?
Kanske när de paralyserade modelejon återvänder.
Du återkommer.
Kära vänskaps perenn.
Vi blomstrar som svarta stockrosor.
Men nu har C ryckt bort oss ifrån varandra.
Med sina sylvassa klor hon sliter våra vänskapsband.
Jag är inte bitter. Jag är bara besviken på avståndets monstruösa eftersmak.
Min kärlek går förlorad. Men det bryr hon sig inte om.
Hon jag nämner vid namn C.
Hon vi önskar försvinner.
För alltid är ju iallafall för evigt.