Färgerna var lila, du kom genom dörren till stan så grå, men dina färger skapade något som alltid kommer bestå.
Jag ser dig gå förbi och tankarna skapar fantasier om vi två.

Det tar inte ens en millisekund, innan jag tappar allt för en stund. Dina steg, dina kläder som formar linjer av konst i luften som en gång var tom. Önskar att du bara vänder om, att du känner samma för mig, att jag är det vackraste som någonsin visat sig, men ack nej.
Du går runt ett hörn, kappan drar sig kvar, min känsla får sig en törn. väntar än på din uppenbarelse, men ej.