Alla har sorger, stora och små, fler eller färre. Man sörjer de där barnen man inte fick,
och man sörjer de där barnen man fick
- och förlorade.
Den största sorgen är nog att förlora ett barn.
Ifall man nu kan värdera känslan sorg i värre
och värst.
Jag sörjer mina föräldrar än,
trots att det är länge sedan de dog.
Jag sörjer min bror som jag aldrig fick träffa,
han dog när han var fyra dagar gammal.
De kära finns med mig hela tiden.
Sorg är kärlekens pris, läser jag.
Fel! KÄRLEK är gratis, tror jag.
SORG är känslomässig tortyr...