Det är regn i luften

gula löv virvlar ner

landar mjukt

mina tankar går till dem

som påbörjat sorgens första vandringsår

365 dagar... den vandring jag gjort tre gånger

det första året, fyllt av minnen

det andra året, utan levande minnen, bara tomhet

jag vet inte hur jag kom igenom

var det vinden som hjälpte mig med sin styrka

var det Guds osynliga närvaro

kanske både ock....

du som har sorg,  du bär den utan att veta...

ett steg i taget,

jag vet att dagarna är långa

men natten är en befrielse när man ligger i en drömlös tillvaro

en dag upptäcker du livet runt dig igen men först måste du vandra