Jag vet att det aldrig är någon slags kärlek, vilket gör det ännu smutsigare

Det är så det känns uppe i huvudet, som grått damm i vit substans

Men i brösten flammar det upp och kroppen försvagas

den ger efter, vill bara byggas upp utav en enda person

samma person jag vet inte förstår när jag skrattar, samma person jag vet inte bryr sig om tomheten jag lämnas med

Det gör det så enkelt för mig, då slipper jag känna mig lämnad

Då slipper jag bry mig, då känns det bara i bröstet