När ungdomens lek har bedarrat
Och mognadens eld brunnit ut
När jorden har slutat snurra
Och alla drömmar är slut

Då kommer novemberfrosten
Med pärlor på vissna strån
Det skimrar i frostiga grenar
I stjärnljuset ovanifrån

En skönare värld har öppnats
När man trott att allting är förbi
Det blommar novemberfrostrosor
Med gnistrande stenar i

Jag rör med frusna händer
Vid rosornas glöd och jag vet
Min framtid synes mig oändlig
Man kan leva en evighet