Jag kräks på en bartoa helgen innan jag säger att jag är kär i dig.

Tar en snus till morgonkaffet och sen fyra till för att inte tappa förståndet.

Går på undersökning efter undersökning,

gråter i tystnad till tomma resultat. 

Jag är en sån som inte står ut i mängden, bara böljar med.

Sparkar runt i höstlöven på stigbergstorget och 

minns hur jag väldigt tidigt berättade för dig, 

vad jag var räddast för i världen

och vad som ger mig böljande ångest.

Men mina små hemligheter bär jag i innerfickan.

Jag bryter ihop i systemfel några gånger i månaden.

Alltid diskret såklart.