bortom förnuftets sovande städer
de stora skaldernas spöken
står bakom vår axeln
när vi skriver ner våra
medelmåttiga strofer
de glor stumt på grova breda
penseldrag av stålull och tjära
deras spöken simmar i vår sjö
genomlyser
vårt grunda djup
plockar loss en och anan halvdöd
havskatt från nätet
vi droppar våra ord i det stora skaldernas
ögon
och får blott en nysning tillbaka
vi små oknytt i ödemarken
jagar efter det alldeles för stora bytet
jag efter omöjliga skuggor av oss själva
en surrande neonskylt
över huvudet
"nej tyvärr här är vägs ände"
som vi lägger en tung svart filt på
vi tar nålen och sticker hål
på tankebubblan
"återvändsgränd"
själarna lyssnar inte på förnuftet
färgen och formen tränger ut
skriver de tomma arken fulla
lösgör dig från det omöjliga
dansar med känslans lätta steg
över den månbelysta sjön
i frihet och upprymdhet
bortom förnuftets sovande städer