Plötsligt är himlen mörk
vinden bär med sig löv och svalka
Jag springer stormen till mötes
nästan lyfter från marken

Vid älven är hon som starkast
nyper tag om allt med sina klor
Snabbt av med byxorna
vada ut för att rädda
favoritkepsen

Kliver upp på stenpiren med bergen
som utsikt
Skriker mig hes
mot vinden
ett frihetsskrik ingen annan än jag själv
och stormen
kan höra

Vågorna piskar mina nakna underben
där vattnet nyss låg spegelblankt
Kommer emot mig med
kraft
inte kallt bara ljummet
Lite som en försmak eller uppvisning
i vad hon kan

Ett prov på det som komma skall
En uppvisning i styrka
för att visa
vem hon är

Jag skriker henne till mötes
Kom då
Visa vem du är
Du är välkommen
Jag tar emot hela dig

Jackan fylls i vinden
nästan lyfts av kroppen
i en ännu starkare vind
Som om
hon svarade mig

Längst ute guppar en mås
varför har den inte gömt sig undan
Flyter där ute med lugn
trots stormen nära inpå
Mitt i stormens
öga
Mitt i älven
där det blåser som mest

Jag hade helst velat vara
naken
Inför stormen
liten
i sånna där stunder
i allt det stora
Känsla.
Frihet.
Storm.