Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

rentvå

det skulle blivit,
men stannade precis utanför
ett sårat hjärtas slutliga slag

förändringens ensliga fotspår
flyttar skuggorna sidledes
och väntar på ett upprättande
som aldrig dök upp

aldrig sträckt min hand så långt,
aldrig heller genom en dimma av skuld
för att du skulle inse min egen person
från ett helt annat ljus

blottat bara förlorade skalper
aldrig frigjorda egenheter
inte ens en förflyttad svettdroppe

men du såg aldrig
vet inte heller

då rättfärdigandet flyttar planeter
och skapar nya sanningar,
nya tider
nya liv

just där,
har jag inget längre att hämta




Prosa av Max Poisé VIP
Läst 91 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-11-06 18:44



Bookmark and Share


  ADI Nehlin VIP
..den tog..
2020-11-30

  Annaemi VIP
Fin skildring om det svåra att vara människa.
2020-11-13

  Marita Ohlquist VIP
Berörande om att sträcka ut sin hand och inte nå fram!
2020-11-09

  Lena Staaf VIP
Fin dikt som signalerar övergivenhet och oförståelse, en stängd dörr mot en utsträckt hand.
2020-11-07
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé
Max Poisé VIP