det skulle blivit,
men stannade precis utanför
ett sårat hjärtas slutliga slag

förändringens ensliga fotspår
flyttar skuggorna sidledes
och väntar på ett upprättande
som aldrig dök upp

aldrig sträckt min hand så långt,
aldrig heller genom en dimma av skuld
för att du skulle inse min egen person
från ett helt annat ljus

blottat bara förlorade skalper
aldrig frigjorda egenheter
inte ens en förflyttad svettdroppe

men du såg aldrig
vet inte heller

då rättfärdigandet flyttar planeter
och skapar nya sanningar,
nya tider
nya liv

just där,
har jag inget längre att hämta