Jag döljer mig bakom en skör mur,

andedräkten tecknar fönstret vitt.

Vita läppar, vita knogar,

osynliga tangenter spelas.

Jag är omgiven av holmar.

Men här är ingen öbo.

Var och en av oss har skjutit upp,

ett rymdskepp,

för att tömma oss på en gammal smärta

och vi har sett hur himlen

sakta slets sönder.