jag är tretton, gul
ligger dold mitt i fältet bakom huset
stärkt av nybakade bullar och mjölk
med råg i ryggen
betraktar jag molnen
önskar ett klätterträd
och någon i fantasin

störs av knastrande grus
en bil som kör in
dörrar som smäller
hundar som gnäller
och en pipande plastapelsin

jag har hört det förut
men ligger kvar
jag ligger kvar

jag är tjugosex, grön
ligger dold bakom en tuva på ett fält
dränkt av trollkarlens brygd
ljudlöst bland pakistanska mygg
närmar jag mig molnen

från mitt klätterträd
lever jag i fantasin
störs av ett äldre norskt par
som diskuterar
tältets hemligheter
och andra trivialiteter
och en ostämd mandolin
jag har aldrig hört så förut
önskar ligga kvar
jag ligger kvar

jag är trettiosju, blå
ligger dold bakom en klippa ovanför ett svall
mitt emellan himmel och helvete
det finns inte längre någon mall

betraktar molnen
önskar ett klätterträd
och något för fantasin
det sjudande bruset
vågorna rullar in
måsarna skriker

minnet mitt sviker -

nostalgin viker

ja, jag har hört det förut
men ligger kvar, ligger kvar
jag ligger kvar

jag är fyrtiosju

dold i mitt minne
ännu ej helt förkolnad

vandrar planlöst i kylan
om natten paralyserad
spindlarna klättrar
jag är trött

vaggar mellan fyra väggar

önskar bryta mig ur
fördriva tiden

finna färger för varje längtan

men ligger kvar,

låter ligga

ligger kvar


jag är femtiosju, grå

fången i mig själv
det är väldigt lite som förändras

går ut på ett fält
lägger mig ner
äter bullar

dricker mjölk

och blundar

någorlunda

tillfreds