"Guds åker" kallas platsen för de döda
på pietisternas begravningsfält.
En enkel platta är i jorden vält
med namn och årtal utan övrig möda.

En morgonstund, om solen råkar blöda,
framträder namnet på den dödes sten
i sliten guldskrift över gravens ben.
Det sneda ljuset får ett namn att glöda.

I Guds kompost på åkerns tunna gröda,
i jordens svarta mull skall livet gro.
Guds åker äger kraft att själen göda

för den som skall i paradiset bo.
I detta gryningsljus, det svaga röda,
ger Jesu dyra blod den döde ro.