"Det kommer inte hit, Kina ligger så långt borta"
så tänkte vi och levde som vanligt.

Sen kom det ändå och vi blev vilsna och skrämda.

"Det händer ändå inte oss, sa vi, vi är försiktiga".
Sen läser vi i tidningarna, nya fall, flera fall,

Vi håller avstånd, vi utsätter oss inte för smitta.

Vi läser att sjukvården är överbelastad folk dör.
Vi håller oss hemma, vi träffar nästan ingen.

Ingen vi känner har drabbats, vi slipper nog.

En bekant dör, han var inte särskilt gammal, tillhörde ingen riskgrupp
.
Vi vill tro att han varit oförsiktig.

Det kan ju hända att han varit i Italien och åkt skidor och gått på afterski ...

Det kommer inte att hända oss.

Vi använder munskydd, vi tvättar oss med handsprit. Vi längtar ihjäl oss efter barnen.

Folk på ICA tittar argt på oss: "Sjuttioplussare skall hålla sig hemma."

Kommer det här att ta slut någon gång?

Har vi isåfall lärt oss något av det här?