Astronaut
Ebba satt på biblioteket och sökte på utbildningar, hon hade just avslutat gymnasiet. Hennes högsta dröm var att bli astronaut, men först skulle hon utbilda sig till pilot. Skönt att hon hade fått ärva familjens matematiska sinne för det skulle hon behöva.

När hon var liten mindes hon hur hon och hennes syskon fick titta på solförmörkelsen igenom sotade glas som skulle skydda ögonen emot det starka ljuset. Deras pappa hade dagen innan upprymd berättat att nästa dag skulle månen skymma solen. Man skulle kunna se hur månen sakta täcka solen. Det blev spännande den morgonen. De hade fått varsin glasskiva och stod länge och förväntansfulla för att få se den dramatiska händelsen som inte inträffade så ofta.
-Det kanske bara blir nu en gång i livet som ni får se sådant här. Nu, titta hur månens skiva sakta glider över solen och det blir mörkare hade han sagt.

Hon mindes också några kvällar då deras pappa visade dem olika stjärnbilder, de hade fått turas om att titta i hans kikare. Det var så här hennes intresse för rymden började.
Ebba blev astronaut senare i livet och fick åka upp till ryska rymdstationen Mir. Den fungerade då som ett vetenskapligt laboratorium i yttre rymden.

© Bibbi Ahrnstedt