Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

HÖSTNATTSMINNE.

Min avslappnade kropp väcks av ett skrikande gnissel, fönstret stod på glänt och nattkylans mörker doftade svalt, men skrämmande.
När kroppsmedvetandet vaknat och jag lokaliserat platsen försvann oron.
Hade vaknat hemma i trygghet och ljuden som väckte mig, var isiga växlars protester från bangården bredvid.
Godståg kan även i modern tid skapa stämningsfull bakgrund till mardrömmar.


Det var för mera än 70 år sedan som min kropp präglats med detta minne. Allt var förknippat med rädslan för dova muller och odefinierbara ljud, som hördes inuti ett sovande medvetande.
Händelsen uppstod när jag nyfödd. Bara ett par månader gammal, blev uppryckt ur min varma korg, till ett kyligt rum.
Bara nödtorftigt inlindad i en filt.
Reellt kan minnet inte existera, det kan endast ha återberättats.
Min kropp kanske minns. Jag ligger hårt kramad i min moders famn, där hon står med ryggen tätt tryckt emot skorstensmuren.
Bombflyget har kommit på besök, de få bilar som fanns att uppbåda var på flykt med skrikande bromsar, det var dessa ljud som jag repeterat i denna dolda mardröms liknande drömsekvens.

Min far står bredvid, nyss hemkommen på permission från kriget. Av erfarenhet från bombanfall, vet han att skorstensmuren är den tryggaste platsen i ett hus.
Han hade sett ruiner efter bombning ute vid frontlinjen, endast skorstenen stod ensam kvar, rak och oskadd.
Med trygg röst sade han; Nu släppte de bomberna. Jag minns inte de orden, men med min kropp känner jag mullret och visslande från de fallande bomberna. De få som föll över min hemstad den 22 februari i en förfluten tid.

Bara ett fåtal döda och mycket få materiella skador. Detta läser vi i tidningsnotiserna, en marginell händelse i ett förflutet krig.
Krigets offer är även de som har sina minnen inom sig. Det är de överlevandes trauman och det suddas inte ut.
Hur är det med överlevarna i dag, finns det spädbarn vars kroppar kommer att minnas den kalla döden som passerade förbi deras liv. Får de kanske också minnen som blir kvar som en icke definierbar skräck livet ut och kan väckas till liv av ett bromsande godståg, i en vintermörk natt.
Ha en bra dag mina vänner.

© Bosse 9 november 2020.




Prosa (Kortnovell) av Bossepoet från Österbotten VIP
Läst 32 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-11-09 22:30



Bookmark and Share


  Solstrale/ Eva Åberg VIP
Ja det är nog så, att minnen av sådant slag präglar oss resten av livet, eller vetenskapen säger så...

Även i vuxet liv blir vi traumatiserade ovh reagerar just så... egen erfarenhet...

Mycket bra berättat, ett bra flöde om något så svårt öde!

Tacka för du delar med dig och ger oss din erfarenhet tillika lärdom och insikt!

2020-11-10

    Sefarge VIP
Delgivande intressant skrivelse
om det Omedvetnas
betydelse? Genom
årtionden inuti. ..

2020-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten VIP