Jag betraktar mina händer, de som kan hålla i verktyg, i pennor, smeka, spela klarinett, dra i skot och slå på käften. Jag upptäckte dom, när jag var ett par månader gammal bara – någonting som viftade där framför mig.
Det var mina händer.
Fast just nu steker de bara pannkakor, mina händer, och skall strax med kniv och gaffel manövrera tuggor från tallrik till mun.

Händer är känselspröt, som antenner, för en människa.
Vad tror mina idag om sin bärare Ingmars chancer? Vilka vibbar har de? Vill de tala!

Jag betraktar mina händer, mina kardor, mina våfflor, när de nu sprider socker och lingonsylt på pannkakor.