Jag känner mig desperat,
flytande fritt runt
omkring i rymden - utan
stjärnor eller planeter -
och jag skriker utan att skrika
för rymden är tyst. Ändå
skriker min kropp, utan
att märkas av, och allt ljud
strömmar inåt, fyller
mina lungor med
en tomhet som tynger.
Det yttersta steget.