I trapphuset ligger dom döda flugorna i drivor.
Stannar och börjar förstrött räkna dom.
Vid 30 ger jag upp, det ligger ändå fler vid nästa trappavsats.
Det gråa dagsljuset lyser in genom fönstren och ger en inramning av tidlöshet när jag står här och funderar över flugors korta liv.
Dom föds i sommarens värme och dör när livet sakta somnar in i en gråkall höst.
Fortsätter min väg och lämnar flugorna åt sitt framtida möte med en städares verktyg.
Utanför förvandlas sakta den blygråa dagen till mörk eftermiddag  under dom kompakta molnens ok.
Livets går vidare mot nattens nollgradiga mörker.