Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
s


Utan dig kan jag inte skriva

 

 

I denna stund undrar jag vad som skiljer oss åt
Inom mig fylls jag av en rymd som inte riktig får plats


Känner du likadant?

När jag andas in och blundar, vill andetaget inte ta slut
Det finns en visshet om att det finns en värld utanför, jag hör även regndroppar


Och Du, tänker jag mig befinner dig någonstans däremellan

Jag övar mig på att inte finnas 
Det är det som händer när åren har gått några varv


I stunder som denna tycks mig steget inte så stort

 

 




Fri vers av Rachel Roth VIP
Läst 129 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-11-13 11:03



Bookmark and Share


  Elinor Sörensson VIP
Mycket berörande.
"jag övar mig på att inte finnas",
där finns något oerhört sårbart
och naket. Uppgivet.
2020-11-20

  Stisse
En text som väcker många tankar. Jag fastnade för orden "jag övar mig på att inte finnas". Blir både sorgsen och tycker samtidigt att det låter befriande. Det finns så mycket igenkänning i din dikt.
"en rymd som inte får plats" En hisnande tanke.
2020-11-13

  Marita Ohlquist VIP
Ett berörande självporträtt!
2020-11-13

  Eva Langrath VIP
Tycker mycket om varsamheten i orden.
2020-11-13
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth VIP