Tystnaden var bekant
Så du betalade kontant
Kände ensamheten när han gick
Inte ett ord, inte en blick
Telefonen var alltid så tyst
Du tittade mot din byst
Skratten tonade bort i natten
Livet rann ur dig som vatten
Så ensam och dum
Tillbaka i ditt svarta rum
Jag får självklart finnas
Men är inte någon man vill minnas
Du kunde som höra hjärtats slag
Samma sak varje dag
Tvn och radion kunde ibland bli ett sällskap
Du var ett bottenskrap
Så du längtade aldrig hem
Du var bara ett slem
Om någon bara ens ville spotta på mig
Men nej
Ingen som pratade med dig
Ingen som ens sa hej
Så på väg mot den sista färden
För du var osynlig för världen
Du tittade dig i spegeln igen
Varför har jag inte enda vän
Är jag ett sånt monster
Jag med livets alla konster
Kaffet hade börjat svalna
Du hade sedan länge börjat falna
Du vill inte längre dricka eller äta
Inte så att någon med dig skulle börja träta
För du fanns inte på denna jord
Det som blev dina sista ord