Det var 3:e mars 2020.

Tjugo år gammal, inga bekymmer men full av ångest och något annat.
Allt jag gör är rymmer, från ett dansgolv till ett annat.

Pulsande hjärtan som klappar till musiken.

Blinkande ljus som får huvudet att snurra.

Dansande kroppar i takt med varandra.

Tillsammans men ändå i vår egen värld. Låt mig bara glömma, låt mig försvinna.

En kylig vinterkväll men varm i närheten av våra kroppar som rör sig mot varandra.
Främling framför mig, kom närmre. Låt mig se dina vackra ögon och glömma bort mig själv ikväll.

Kyss mig och låt oss försvinna en stund, medan alla andra dansar omkring oss som om ingenting.
Säg inte ett ord, visa mig din vilja.
Jag är din endast i några minuter till innan jag försvinner i folkmassan och du aldrig ser mig igen.

Det var 3:e mars 2020.

Inga ord, inga löften och inga känslor.

En i mängden för en kväll, imorgon glömmer jag bort dig.

Tränger mig igenom kroppar för hitta något, kanske mig själv. Kvällen eskalerar, folkmassan kväver mig.
Står på tå för att kunna andas så att jag inte svimmar.
Snart når jag toppen, berusade på hur obetydlig jag är, omringad av skratt, svett och lukten av spya.

Skriker texten till låten men hör ingenting.
Dansar tills fötterna börjar blöda, tårarna rann för att jag drack för mycket och tänkte på han.
Men allt blev okej när jag dansade-

Världen försvann.

Å vad jag önskar att jag kunde fly till en natt som 3:e mars.

Allt som återstår är en djup önskan om den tid jag tog för givet som nu är ett minne blott.