Det där diset som sänker sig
över våta löv
som trycker ihop de knotiga trädgrenarna

Som skvallrar om en tuff tid
ett ångestskri bortom alla kullar
Ett ekande rop på hjälp

Hösten har slukat dina drömmar
Pandemin likaså
Framtidstron är lagd på is

Du irrar förtvivlat i ett öde landskap
där skeendena skiftar med årstiden,
med dig och dina tankar.