Du är som kylan i en iskall vind, du får mig att rodna när du rör vid min kind.
En subtil strykning som vibrerar i mitt inre och jag andas djupt trots att lungorna blir mindre.
Du är som kylan i mörkret där stjärnorna vilar, som den stickande känslan av frostens små pilar. Du är min längtan om att alltid hålla ut, innan isen brister som när vintern tagit slut.
Du är en kyla som kväver elden som brinner och jag stannar hos dig till den slocknar och försvinner.