Skogen möter steg i lek. Vilda och vuxna
längs med sjöns avrundning. Rop och glädje
ekar genom skogen och ungdomens minnen
stiger mot trädtopparna. Björken, tallen
och bänken i slutet av bergknallen
är kvar som monument över något stort.
En visa nynnas med lyckliga läppar
medan orden söks och finns och
blir något som går att spara för
att kallas minne med betydelse
En svag doft av tallbarr tränger sig på medan
sjön famlar efter bryggans förankring.
Näckrosorna breder villigt ut sig och solar
sig torra från morgondaggen. Kaffet dricks svart
och ångande i en upplupen stämning som blandas
med den melankoli som inte fullt ut kan greppa
hur åren blivit fler.
Kurragömma och bus leker tittut mellan ljumma
stammar och lusten bubblar i hjärteroten. Kom,
viskas längs med stigen som leder vart som helst.
Kom, viskar ekan som bär spår av en rispande
knivs bokstäver. Se, berättar tiden som gått hur
varma fötter kan vila sig svala i vattenbrynet
med minnena av hur en första kärlek slog rot
Känn hur lätt eller tungt allt återkommer genom
minnenas styrka.
Kommer tårarna, så låt de välkomna rinna som
de gjort förr genom alla känsliga partier av liv.
Sök upp den gamla bänken som står precis där
solen går ner som mest intagande. Sitt ner och
njut av fingrars vandring över mild-slitna tiljor.
Allt finns kvar om än i en förändrad miljö.
Allt har växt, förväxt eller slitits ut men platsen
och doften är densamma med sin grund av tid
som tickat på likt sekunderna hos varje liv.
Se alla stråk av lycka och smärta som passerat
och lägg till hela registret av tid som gått och tid
som är. Låt allt mötas i ansvaret över alla val
som blev livsgåvan.
Stanna till en stund över dess erfarenheter
men inte så länge att den smärtsamma plågan
blir den grund du stannar på. Hör hur livet
rör sig, lek igen, många erfarenheter rikare.
Lek, lev och välj.
Lev, lek och välj.
Välj ett lekande liv.
Tro på alla dagar som gått, på de som ligger
framför, de som vi inte sett men som trots
allt är en livsgåva. Stå upp och gå eller spring
med ett liv som kan användas.
Tro, hopp och kärlek
är alltid en balansgång
och det finns alltid ett val.
Våga leva, våga välja.
Nu är nu och nu är här.
Gemensamt med allt som är nytt,
tillsammans för allt som har varit.
Det förgångna och det som ska
komma är alltid ett för det är så
vi hör ihop i allt som är och blir.