Jag har förlorat orden,

Målandet inuti och de klara färgerna.

Arket förbli tomt,

Sångerna nakna och värken från

hjärtat som aldrig stillnar.

Det är nu jag håller ut, vandrar rum och

låter ansiktet möta regnet.

Det svalkar så mot det som tär,

som att himlen gråter, sjunger och

målar mark där jag går.

En dag ska jag måla just det ,

Ur tacksamhet.