Det börjar som en krusning på ytan
Något stör lugnets fridsamma stiltje

Brisen smeker min kind
Vindens kyla sprids inom mig

Kylan centraliseras till en klump
Klumpen omfamnar mitt inre, tar sitt grepp

Den tidigare så blå himlen har grånat och mörknat
Mördande svarthet tilltar och pulserar

Vågor av oro sköljer över mig
Vindar av ångest piskar min hud

Natten inom mig är kompakt
Söker efter ljus och hjälp i ensamhetens oväder

Blixtar och dån, mullrande elstötar genomskär

Låt mig få somna, få frid och ro
Bädda ner mig i sängen, mjukt och ömt
Smek min panna och håll min hand
Låt mig så slippa denna pinande känsla

Existensen skriker
Allt är fel