Viskningar ifrån lägenhet 23.
I morse,
innan solen gått upp
låg jag och väntade,
nedanför brevinkastet,
tre centimeter
innanför vår ytterdörr.
Tålmodigt och svartklädd
med andningen i golvet.
Likt ett ovårdat hysteri,
ringlandes över morgontidningen.
Gatan utanför höll andan i en minut
och Du,
hade bara en stund kvar att leva.