Det var den sista januari.
Vintern här var mild.
På nyheterna fick vi
se en helt overklig bild.

Vi fick höra om ett virus
som bekräftats i Småland.
En kvinna låg på sjukhus
efter resan till Wuhan...

Men då anade vi aldrig
vad som skulle komma sen.
Ingen pratade om covid...
Corona var benämningen.

Så vi skrattade och tyckte
att det hela var ett skämt.
Oansvarligt vi uttryckte
oss, men nu vi lever skrämt!

Ja, vi borde kanske lyssnat
och förstått allvaret då.
För skratten har nu tystnat
och skämten likaså.

När vi hör om alla döda
bara här i vårat land.
Människor kan vara spröda
och behöva skydd ibland.

Så vad hjälper ett förlåt...
för gångerna jag skrattat?
Nej, jag brister ut i gråt,
nu när jag har fattat...

Min handling spelar roll.
Vill inte smittan sprida.
Men med ansvar och kontroll
kan vi mot covid strida!