En orolig känsla i magen
när mattan dras undan för mina fötter
och solen går ned mitt på dagen.
Något sliter sönder mina välförankrade
rötter.
Jag vet att det blir såhär varje år
dom säger att det är säsongsbundet,
att det är på grund av årstiden som jag lider
mina naglar blir sköra, jag tappar håret och lugnet.

Solen försvinner och jag svävar fritt igenom vårt solsystem.
Jag har ingen bas,
ingen mark att höja mig över.
Hela kroppen reformeras,
ömsar skinn
och täcks av flagnande eksem.
Olusten ska kondenseras
och bli gas,
till jorden ska jag åter
den dagen jag blivit förlåten
och det av mig som blir över
ska växa upp som fyrklöver.