På finrummets
breda golvtiljor
stoltserar den än

skänken som
som hennes far
så varsamt snickrade

den en gång grå färgen
har tiden nu nött
med glädje och sorg

ömt stryket hon
sin levnads fingrar
över träets yta

minns jularna då
halmkorgen fyllts
med nötter

doften av nyhuggen
gran och stearinljusblänk
i barnens ögon

spraket från vedspisen
där skinkan från
gårdsgrisen kokade

snön som gnistrade
genom munblåsta rutor

med sorgsaknad
betraktar hon väggklockan
som stannat tiden

ett solblekt fotografi
i en träram på skänken

då de ännu var unga