Spränggrop, vresig
vem kan klandra den
dunklet är kompakt
och jag
äntrar det sugande mörkret
fukt utsöndras, samt
dunster av obestämbart
tvivel
inte ens högarna
av bergkross orkar
upprätthålla en egen
identitet, de ger efter
för grantopparna
tills silhuetterna sammanstrålar
och jag tycker mig ana
Leoniderna
men inte ens de
lyckas etablera säker kontakt
så även tvivlet
misslyckas till sist
med att vedersaka sig självt
så jag går hem
det jag såg, det såg jag
nog inte