Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En smärtsam beskrivning av hur en uppväxt kunde bli.


En ensam resa.

Och uppträngd i ett hörn
Blundar men hör skratten och hatet
Försöker fly, i drömmen ett annat land
En annan värld
Och sparkarna och slagen
Adrenalin som spottar
Träffar huden, ansiktet
Men det är själen som ömmar
Friheten är ett helt annat universum
Ett rike i fantasin
En tillvaro i ensamheten
En fristad som skänker frid
Mobben skingras
Skrattet och hatet försvinner i periferin
Söndertrasad, kvar på golvet
Ingen ser ej heller hör
-tig ihjäl den som förlorar
Bli behandlad som luft
Likt en skadad igelkott, ihoprullad
Som leker död
Vem är ens längre säker
När ett liv inte respekteras
Inte behandlas med respekt?
Ett barn är ett barn
En tappad själ som inte kan förstå
Som inte orkar leva, kämpa mot ångest
Inte spott, inte heller spe
Vem orkar bry sig
När lusten till ett liv dör
När elden falnar, glöden pyr ur
Vem saknar..ett barn i det dolda?
När hjärtat slutar slå
När luften pyser ut
När själen lämnar kroppen
Och ingen kan förstå..
Det finns ett slut
Även i ett barns förstånd
När tårar inte längre hjälper
När livets glädje glider längre och längre bort
När luften i lungorna svider
Och döden är en bästa vän
Kanske ni då kan förstå?
Att inte bli sedd i livet
Kan ingen ros på kistan förlåta.





Fri vers (Fri form) av Nicke Pistol VIP
Läst 87 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-11-18 02:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nicke Pistol
Nicke Pistol VIP