solen lyser igenom fönstret jag klär mej omsorgsfullt 

men det blir en mindre chock när jag kommer ut för 

vintern är på väg med stormsteg det känns på minna 

öron och händer som domnar sakta bort i kylan . men 

jag tröstar mej med att jag snart kommer in i värmen 

och det för mej till nästa tanke det är alla som inte har 

den lyxen . en del går runt utan mål eller mat på faten 

tanken gör ont i mej särskilt under vinter och jul tid 

ingen julmat eller presenter ingen stanns att bo min 

mardröm är deras verklighet hur kan det vara så sverge 

som är så rikt . vi sänder pengar till andra länder vi tar i 

mot folk i nöd i från andra världsdelar  hur kan då vårat

eget folk svälta på gatan utan hem politikerna äter lyx

måltider och åker taxi hem från krogar och resturanger 

och folket går på gatan med tomma fickor . hur kan det vara 

möjligt hur kan vi tillåta det här orättvisan vårt eget folk

men som tur finns det underbara mäniskor eld själar dom 

heter volentärer och gör undervärk för tomma magar dom 

bryr sej dom pratar och lockar fram skratt och visar melidande 

det är inget hem men det räcker långt att dom finns där .