vi har skapat
avståndets imperium

Vad tog humanismen väggen
alla dessa månader


vi smyger i oss själva
av skräck
går in i en stor
svart hål av Ensamhet

vi sätter avståndes klor
på varandra

vi spricker inuti
av längtan för närstående
samtidigt som vi låter de dö ensamma
med resporatorer i munnen
utan att ta en sista farväl

allting faller nu
vi faller
som dominobrickor
våra liv
coronaviruset spelar casino med oss
och vi gör dettsamma
med varandra

vad är det för humanism
när vi väljer bort ett liv
för ett annat liv

en dödsskugga över världen
förtvivlans timma

döden rör sig
som fingrar över sandpapper
genom en mörk port
vandrar vi genom Intet

allting är färfallet
i dekadens
världen har blivit ett sjukhus
ett rör som suger liv
döden som tar oss syret

medan coronaviruset härjar ännu
avstår vi från livet