Ramlar och reser mig
mellan tid och rum
från cykeln ner
på kall kullersten
halkar på ångande asfalt
reser mig sen
på svullna blodiga knän

slår ut tänderna
i en trappa
en jagad barndom
ramlar och slår mig bakut
halkar på ett svindlande tak
slår i axeln på väg ner

vackra framtänder
redan knöliga knän
axlar stolta i tenn
reser mig alltid
faller
ramlar över på

en vit hjälm skyddar
mot alla onda fall
ramlar och reser mig
ser livet åter
på vägen upp
på med hjälmen

det gör inte ont
inte alls