Håller avstånd till er,
fryser om händerna.
Slutat slingra mig i hoppet
mjukt ansikte
kropp utan anspänning
flyter ovanpå och utanför.
Påbudens tid, vitt brus
ogenomträngligt mörkt.

Håller avstånd till mig,
bedövad.
Längtans gnistor,
en och en halv meter ifrån.
Hjärtats flortunna väggar
en vindpust kan skada.
Tyngdtäcke av vakuum
men ingen vila.

Lydigt håller jag i
ut
in
bort

Plötsligt stiger jag
mot jordens centrum.
Avståndet borta,
livet rinner in i gliporna.
Närhet till dej
blir närhet till mej.

Borrar ner blicken,
vill inte
mullrande tystnaden
närmar sig igen...