Kan inte se klart, kan inte se någonstans, inte vart.
Kan inte låta livet gå förbi, med tankarna om vi, men det är lättare sagt än att se ni.

Blundar och ser vårat fotografi, där tiden stannat upp, där vi hade ett hopp. Där du står bredvid mig tätt intill min kropp.
Men fotografiet blev aldrig framkallat, det försvann i ett mörkt rött rum, där du lämnade mig, där jag blev stum.

Håller fast om din lukt och låter den fylla hela min själ.
Kan inte säga farväl. vet att det är fel, men finns inget annat som gör mig hel.

Du går på en väg som är kantat med liv, jag går vägen som vi skulle tagit med ensamma kliv, men du finns alltid där, för utan dig finns inte jag här.