Gräset var oförskämt grönt på andra sidan staketet. Långt var det också, och fullt med klöver och en och annan maskros. Rent av skamligt var det! Bertils gräsmatta var minsann fint efterhållen, inget ogräs och inget vildvuxet, men vad hjälpte det när tomten bredvid var en djungel? Det drog ner hela villaområdet. Solen hade visserligen bränt hans korta gräs brunt, men det var åtminstone snyggt och prydligt. Välklippt gräs, raka rabatter och ordentligt beskurna buskar, så skulle en trädgård hållas enligt Bertils mening. Hon på andra sidan verkade tycka annorlunda att döma av det vildvuxna gräset och kaprifolen som klängde över halva husväggen helt okontrollerat. Den spred obarmhärtigt sin doft över hela gatan. Billiga trädgårdsmöbler av plast stod ute i ur och skur och hennes barnbarns leksaker låg utspridda lite varstans. En fotboll hade rullat in mot staketet, ett rosa hopprep hängde över en gren i äppelträdet och en kantstött trehjuling stod slarvigt lutad mot husknuten, farligt nära att tippa över om det skulle komma en stark vindpust. Kräftlyktorna från kvällen innan hängde fortfarande över verandan och Bertil hoppades att det inte skulle bli en ny tillställning ikväll med ännu mer skratt och prat till långt efter solnedgången. Lukten av barnens grillkorv hade blandat sig med kaprifoldoft och sång till något som blivit rent omöjligt att ignorera. Det lilla inbjudningskortet låg kvar i botten av hans brevlåda, orört men inte oläst. Bertil drog bort den skyddande presenningen från den rejäla träsoffan på sin egen veranda och slog sig ner med sin kaffekopp för passa att på att njuta av tystnaden som rådde än så länge. Den rådde i ungefär fem minuter innan en vindpust kom farande och mycket riktigt välte trehjulingen med ett öronbedövande skrammel. Hon i huset bredvid verkade inte ha hört oljudet, eller också brydde hon sig inte om det. Bertil smuttade på sitt perfekt mörkrostade kaffe och vände blicken mot sin egen trädgård istället. Idegranarna vid grinden var trimmade till jämna fina klot, trädgårdsgångens stenplattor var nyskurade och inte minsta lilla blad av ogräs i hela–
Kaffet kom farligt nära att skvalpa över koppens kant när den slog i bordet med en smäll. Där, borta i vänster hörn närmast grannens staket tittade en liten vit klöverblomma upp! På hans sida! Nu gick skam på torra land! Muttrande för sig själv gick han bort till det lilla förrådet där han förvarade sina redskap, prydligt upphängda vart och ett på sin plats. Han hade snickrat det lilla träskjulet själv och målat det brunt själv och organiserat redskapen själv, alltihop precis som han ville ha det. Den lilla spaden blänkte till i solljuset, blank och ren som den var, innan den bet sig ner i jorden och tvingade upp den lilla klöverblomman. Reflexen hade träffat honom rakt i ögonen och Bertil blev tvungen att sitta och blinka en stund när de tårades. Från grannhuset hördes ljudet av ett fönster som öppnades och strax därefter kom doften av kaffe svävande över staketet. Med ett darrande andetag plockade han upp blomman och klämde sönder den mellan fingrarna.
Snyggt och prydligt!