Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Övning för min skrivarkurs. Vill gärna fortsätta på den här historien.


Möte

När Gertrud Sundin åkallade Djävulen för sjunde gången på en månad dök han inte upp i ett moln av svart rök så som han alltid gjort tidigare. Han avstod också från sin sedvanliga lukt av ruttna ägg och svavel, vilket hon var tacksam för. Hemtjänsten hade ställt alldeles för många frågor den senaste tiden och hon ville verkligen inte behöva göra sig av med Ayan som var en trevlig och ordentlig flicka. Utan rökmoln och ägglukt såg Den Onde mest ut som en slipad ung affärsman, om än något stressad. Kycklingblodet som hon använt för att rita en cirkel på köksgolvet med verkade inte lämna fläckar på hans blanka skor alls, trots att han skrapade otåligt mot dess insida med tån. Hans ansiktsuttryck var minst sagt missnöjt.

"Du kan inte hålla på så här Gertrud. Jag sa ju till dig att förra gången måste vara den sista. Den här gången måste jag få din själ om du vill ha någon hjälp."

Gertrud plirade godmodigt mot honom, nickade och log sitt allra gulligaste mormorsleende. Hon hade övat framför badrumsspegeln hela morgonen.

" Får det vara en kopp kaffe?"

Han suckade och slog sig ner i köksstolen som hon placerat inne i cirkeln åt honom.

"Varför inte."

Vid det här laget visste hon hur han ville ha sitt kaffe: svart och starkt med fyra sockerbitar och så hett att det kunde skålla huden från läpparna på en vanlig människa. Han tog emot koppen utan att tacka och hällde i sig den ångande bubblande vätskan i ett svep. Sedan öppnade han munnen och tuggade i sig koppen med vassa tänder och utdraget krasande. Gertrud gav honom en förebrående blick.

"Om du är hungrig så är det bara att säga till. Jag har gjort kakor."

Han stelnade till, knappt märkbart.

"Jag är inte intresserad av några kakor."

"Om du säger det så."

Kok-klockan plingade till. Gertrud öppnade ugnen, tog ut plåten och lät doften av finska pinnar sprida sig i köket. Djävulen skruvade på sig och slickade sig om munnen. Gertrud log. Denna gången var det inte ett mormorsleende.




Prosa (Kortnovell) av Måndemon
Läst 155 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-11-22 23:39



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En infernalisk text, lite lurig, och med undertoner, från infernot. Gertrud är synnerligen speciell. Bra berättat!
2020-11-23
  > Nästa text
< Föregående

Måndemon
Måndemon